Material med magnetiska egenskaper
Det finns ett antal välkända material som har påvisbara magnetiska egenskaper, bland annat nickel (Ni), kobolt (Co), neodym (Nd), samarium (Sm) och järn (Fe), som alla är ferromagnetiska.
Gemensamt för de ferromagnetiska materialen är att de består av ett stort antal små elementärmagneter eller magnetiska domäner.
Permanenta magneter
Yttre magnetfält kan flytta domängränser och vrida in hela domäner till samverkan så att stor magnetisk polarisering uppnås, med resultatet att hela detaljen fungerar som en magnet med en nordpol och en sydpol. Ett magnetiserat stycke av ett sådant material avger ett yttre magnetfält efter magnetisering och kallas för en permanentmagnet.
Elektromagneter
Man skiljer mellan permanentmagneter, som ger ett konstant magnetfält, och elektromagneter, som endast ger ifrån sig ett fält när de utsätts för en elektrisk ström. En elektropermanent magnet kombinerar dessa två egenskaper.
Magnetisering: Laddad med magnetism
Den vanligaste metoden för att magnetisera en magnet är att placera den i en spole och använda en kondensatorurladdning för att skapa ett kraftigt magnetfält som magneten sedan behåller. Den resulterande magnetismen beror bland annat på form, kvalitet och typ av magnetisering. Nord i ena änden (polen) och syd i den andra är den vanligaste typen av magnetisering. Det förekommer flera olika typer av magnetisering, till exempel tvåpolig, diametrisk, radiell och flerpolig.
Fakta
Samma magnet men mycket starkare
Genom att använda järn och/eller stål i kombination med en magnet kan man förstärka den magnetiska kraften. Detta skapar ett så kallat magnetsystem.
Illustrationerna ger en uppfattning om hur mycket starkare magnetsystemet blir än om enbart magneten som sitter i systemet skulle användas på egen hand. Givetvis krävs rätt utformning för att detta ska fungera.
Kom ihåg att magnetsystem är mycket känsliga för luftspalter!